hej på er igen! jag här ännu en gång (elin) 

vet nt om ni vill ha bilder i sånna här inlägg, men jag tycker det känns tomt annars! xd 

För länge sen, precis i början när jag började blogga precis här så fick jag en kommentar om att bloggen blivit sämre när jag kom in och en massa sånt, och ja, att mina inlägg inte var bra helt enkelt, det var en tjej som skrev det. nu undrar jag, jag vill ställa frågan till er om ni håller med? 

jag vill gärna att ni säger vad ni tycker om mej / mina inlägg osv.. 

bara så jag får veta vad ni tycker om att jag är här! 

Bieberlove / elin 

jag vill säga tack till er alla läsare! nu dom här inläggen jag har lagt ut har jag verkligen fått många kommentarer och det är jättekul att ni verkligen vill berätta eran åsikt och allting, kommenterar ni mina inlägg lovar jag, jag kommer ALLTID svara på er, för det är ni som är bloggen. så lite bättre kan ni va ändå på att kommentera så kanske våran blogg kommer bli mer ''poppis'' och då kommer ni får mer noveller och mer inlägg! så snälla sprod denna blogg om ni verkligen bryr er om den och verkligen vill ha kvar den! men jag tycker det ä sjukt kul att ni börjar kommentera mer än vad ni gjort förut! 

detta är jag, en bild till er från mej! 

ELIN   KOMMENTARER 

ELIN   LÄSARE 

älskar er alla beliebers! 

btw, vad tror ni om en frågestund här på bloggen?! ALLA KOMMENTERAR  OM NI VILL HA EN FRÅGESTUND OCH FÅ FRÅGA VAD SOM HELST OM OSS, OM JUSTIN OCH OM ALLT NI KAN KOMMA PÅ! NI KAN FÅ FRÅGA MEJ SAKER, TILL JULIA, OCH TILL GABY ! ;D 

VAD TROR NI ? 

XOXO // elin 

-          Okej då, sa jag och reste mej upp och så gick vi mot väntrummet där Jessica, Kenny, Stefan, Christer och min mamma Pattie satt. Alla tittade upp på oss när vi kom och jag kunde se att alla hade gråtit.

-          har dom sagt något än ? frågade jag dom

-          ja , dom är klara med operationen och den gick bra och…

 _____________________________________________________________________

Del 31

Justins perspektiv

…och hon ligger nu i koma, vilket kan ta timmar, dagar, veckor och månader att vakna ur. Men det återstå och se om hon fortsätter kämpa eller ger upp.

-          så det är större chans att hon överlever nu ? frågade jag med en förhoppningar i blicken.

-          Nja, det är svårt att säga men bara hon fortsätter kämpa så kan hon överleva.

-          Hon är stark det vet jag sa min mamma

Timmar blev till dagar, dagar blev till veckor…

Det har nu gått tre veckor sedan det hände, jag sitter på en stol här på sjukhuset varje dag hela tiden. Jag har fått en säng i rummet bredvid Julias där jag sover ibland men oftast sitter jag bredvid henne hela dagarna. Jag har inte ätit nåt på två dagar och mamma bara tjatar hela tiden och jag blir bara mer och mer irriterad och jag har inte duschat på en vecka jag är så ofräsch men jag orkar inte ens bry mej.

Varje dag sjunger jag för henne och berättar hur mycket jag älskar henne. Men det verkar inte hjälpa, hon har inte rört sej på tre veckor.

Jag har ställt in några konserter som jag skulle ha här i Atlanta och intervjuer och signeringar och sådana saker. Jag har inte lämnat sjukhuset på en vecka och jag kan inte lämna henne, jag bara kan inte, tänk om något händer när jag inte är här…

-          Justin åk i alla fall hem och duscha lite fort, du behöver det du luktar skunk. Sa mamma

-          Okej då, men ring om något händer eller om ni får veta något, sa jag och kollade på den livlösa Julia som låg likblek i sin säng och har inte rört en fena på tre veckor.

Jag skyndade mej hem och sprang in i duschen och duschade lite snabbt sen bytte jag kläder till ett par svarta jeans och en grå hoddie.

10 minuter senare var jag på sjukhuset igen och drog med mej stolen jag brukar sitta på och ställde den precis bredvid Julias säng. Jag satte mej på stolen som vanligt och så tog jag hennes han och började sjunga på favorite girl.

I always knew you were the best
The coolest girl I know
So prettier than all the rest
The star of my show… när jag hade sjungit det så känner jag hur hon klämmer min hand. Jag blev helt paff och tog ringklockan som hängde över sängen och tryckte på den röda knappen och in kom massa läkare och började göra massa saker som jag inte visste vad dom gjorde.

När alla läkare hade gått ut ur rummet satte jag mej på stolen igen och tog hennes hand. Jag klämde lite på handen och hon klämde tillbaka.

-          Julia om du hör mej snälla kläm på min hand då, sa jag i förhoppning om att hon ska klämma min hand…men det kom aldrig nån kläm på handen.

-          Justi..n jag kan höra dej och jag kan prata, sa hon med skrovlig röst och jag blev så glad att jag hoppade upp och ner i rummet och var så himla glad. Jag såg hur Julia tittade konstigt på mej men jag brydde mej inte min älskade flickvän hade överlevt och det var så skönt att veta att hon kommer klara sej.

-          Hur länge har jag varit borta? Frågade Julia plötsligt.

-          Tre veckor och två dagar, svarade jag

-          Ojj, vad har du gjort dom veckorna då? Frågade hon nyfiket

-          Suttit här och sjungit för dej och bara väntat på att du ska vakna, sa jag och tittade på hennes ögon som blev våta.

Julias perspektiv

När han sa att han hade suttit här varje dag i tre veckor kunde jag inte hålla tårarna inne. Han var så söt och snäll och han ska bara veta hur mycket jag älskar honom. När jag blir frisk ska jag fixa en överraskning till honom, så mycket som han har gjort för mej så måste ju jag ge nåt tillbaka.

-          Justin nu vill jag faktiskt ha en kyss, sa jag och plutade med läpparna

-          Åh du ska bara veta vad jag har saknat din läppar mot mina, eller i alla fall när dom besvarar mina kyssar för jag har ju faktiskt känt dina läppar mot mina fast utan att du besvarat dom, sa han och tittade lite generat på mej.

 ____________________________________________________________________

jag har sett att det inte går att kommentera del 30 och jag vet inte varför?:(

men nu kan ni väl kommetera iallafall? :D

mera kommer ikväll, ska ut på en skotertur med familj och vänner nu så komemr senare

// Julia

-          mannen har en pistol på sej, dom är i källaren, han har våldtagit Julia och jag tror att han har slagit henne också. För hon ligger avsvimmad där nere, sa jag och pekade mot källaren.

-          Då kör vi guys, fem och fem så tar ni hand om flickan och vi tar hand om järningsmannen. Sa en av polisledarna.

 _________________________________________________
____________________

Del 30

Justins perspektiv

Jag satte mej på golvet i mitt rum och lutade mej mot väggen. Varför gjorde jag inte något för? Är jag så feg eller va det något som sa åt mej att inte göra något? Det känns så konstigt. Som om något hindrade mej från att göra något. Kanske är det hennes pappa som skyddar henne? Hoppas det i alla fall.

Jag kan ändå inte sluta tänka på att jag inte hjälpte henne, tänk om hon är död, då är det mitt fel , jag kunde ha räddat henne… varför gjorde jag inget? Det finns säkert en andledning till det. Jag kände hur mina kinder blev våta och inte förens då insåg jag att jag satt och grät.

Jag kunde inte ställa mej upp mina ben bara vek sej, tänk om min älskade flickvän dör. Då kommer jag inte ha något att leva för längre.

Jag såg hur poliserna kom ut med en kille som inte kunde varit mer än 20 år. Han stretade i mot och försökte ta sej loss men poliserna var fler och kunde hantera det. Minuten efter kom det flera ambulans män och gick ner i källaren där jag antog att Julia låg. När dom öppnade den stängda dörren dit så hörde jag ett HERREGUD och det sprang upp två stycken och kom tillbaka med en bår som dom bar ner i källaren. Jag visste att det bara skulle bli värre om jag gick ner och kollade men jag kan inte bara sitta här och tänka hela livet jag måste ju göra något.

 Jag sprang ner till källaren och när jag såg henne bröt jag ihop ordentligt jag ramlade ihop på golvet och grät, det snurrade i huvudet och jag undrade vad som var fel. jag fick nog en chock när allt det här hände.

TRE timmar senare satt jag på sjukhuset och hade blivit undersökt och dom konstaterade att jag hade fått en chock som jag trodde och det var därför som jag inte kunde göra något, jag hade bara stått där och inte gjort ett skit, men det var för chocken jag fick. Och jag är så jävla arg på mej själv men alla säger att jag inte ska vara det, men vafan ska jag vara glad när jag kunde räddat min flickvän från att blivit våldtagen och på väg att bli mördad. Men det är inget jag kan göra någonting åt nu. Jag får helt enkelt ta allting som det kommer…

Efter tre timmars väntan på sjukhuset så kommer äntligen en läkare fram till oss:

-          hej allihop, jag är Dr Neatle, Julia är nu på operation efter att ha fått många slag mot magen och vi måste sätta alla benen på plats igen. Hennes högra fot är bruten och det är inte säkert att hon överlever. Hon förlorade mycket blod från huvudet och det kan innebära minnesförlust och eventuellt andra hjärnskador.

-          När vet ni om hon kommer bli bra frågade Kenny

-          Vi får se hur läget är efter operationen och hur hennes andning och puls är. Det är 10 % chans att hon överlever alltså väldigt liten, men hon är stark och kommer fortsätta kämpa det är jag säker på, sa Dr Neatle och gav oss alla ett litet leende innan han gick iväg.

Fan, bara 10% chans att hon överlever, shit vad gör jag om hon inte överlever. Jag kommer inte heller överleva då. Julias mamma bara grät och grät och det gjorde jag också.

Elin och Gab vet inget än eftersom att dom är i skolan och vi vill inte oroa dom än. Men jag måste ha lite stöd av någon av dom som kan förstå mej. Jag gick till cafeterian och drog upp min mobil och letade i kontakter efter Elin.

* Samtalet*

- Hej det är Elin, svarade Elin snabbt och glatt

- hej Elin, det är Justin, försökte jag få fram medans jag försökte låta så normal som möjligt

- jo , jag såg det, har det hänt något? Frågade hon oroligt

- H..han..vå..ååldtog..Julia, fick jag fram medans jag grät.

- va ? vem då? Justin försök att prata normalt, jag hör inte vad du säger . sa hon och lät ännu mer orolig

-  han kom tillbaka och våldtog henne och misshandlade henne, hon kanske dör, grät jag fram fast lite mer hörligt.

- är du på sjukhuset?

- ja

- vi struntar i lektionen och kommer på en gång, hejdå Justin sa hon och lade på.

Jag lutade mej mot väggen och sen sakta nerför den, och där satt jag och väntade på Elin och Gab. Varför ska det här hända just Julia räcker det inte med att hon blivit våldtagen och misshandlad av hennes ex och hennes pappa har blivit mördad, antagligen av han som precis försökt döda henne. Åh det här är så hemskt.

-          Hej Justin , hur mår du? Frågade Gab som nu hade kommit med Elin

-          Skit , det är mitt fel jag gjorde inget eller jag kunde inte, sa jag och började gråta igen

-          Vännen, vi har pratat med Jessica på vägen hit och hon berättade att du var i chock så du kunde inte göra något, det är inte ditt fel Justin, du får inte tänka att det är ditt fel. vi förstår arr du gör det men du får inte tänka så, om du hade gjort något kanske han hade dödat er båda, sa hon och såg allvarlig ut.

-          Jag vet , men det känns som att det är mitt fel allt ihop, sa jag och tittade ner

-          Men det är det inte, kom nu så går vi till dom andra och frågar om dom fått veta något mer om Julia än.

-          Okej då, sa jag och reste mej upp och så gick vi mot väntrummet där Jessica, Kenny, Stefan, Christer och min mamma Pattie satt. Alla tittade upp på oss när vi kom och jag kunde se att alla hade gråtit.

-          har dom sagt något än ? frågade jag dom

-          ja , dom är klara med operationen och den gick bra och…

__________________________________________________
____________________

sooo what gonna happen ?!?!

KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA

// Julia

haha tror ni han tappar byxorna eller vad gör han? :) 

KOMMENTERA VAD NI TROR HAN HÅLLER PÅ MED !

vad tror just du? vad är din tanke om vad han gör där nere? xd

// elin 

Han började lyfta på lite kläder som låg på oss, men efter en stund så gav han upp. Jag vågade fortfarande inte andas. Precis när han ska stänga dörren plingar min mobil till och fan jag hade glömt att stänga av ljudet...

Del 29

Julias perspektiv

..så jävla typiskt, nu kommer vi dö och det är mitt fel. Fan fan fan.

Stegen närmade sej klädhögen där vi låg och jag såg skorna på personen.

-          Justin jag älskar dej så jävla mycket, förlåt, det här är mitt fel. Viskade jag tyst till Justin som satt bredvid mej.

-          Jag älskar dej också. Mer hann vi inte säga förens han drog ut mej och ut genom dörren. Jag hörde hur Justin började springa efter och jag vill verkligen inte att han ska göra det , han kommer bli skadad och då kommer allt vara mitt fel.

Han bara drog mej och drog mej , jag kände hur vi närmade oss trappen och det skulle göra så ont om han släpade mej för trappen. Och ja, det gjorde han, han drog mej i armen ner för hela trappen och det gjorde verkligen grymt ont men jag bet ihop för om jag skulle säga något så skulle han antagligen slå mej eller något så jag bara knep igen och höll tårarna inne.

Jag bara undrar vad det står i smset jag fick , jag antar att det är ifrån mamma, om hon har ringt polisen så borde dom ju vara här snart.

Han bara fortsatte dra mej och sen när jag vågade titta upp lite så ser jag båda poliserna ligga på golvet blodiga och dom såg döda ut…

Nu så jag vart vi var på väg och nu fick jag verkligen panik, vi var på väg mot Justins källare och då kom jag på det, min pappa blev mördad i en källare vilket betyder att han kommer göra det på mej också. Han hade ju en pistol med sej så jag antar att han bara skjuter mej så jag dör och att jag slipper dö så som pappa gjorde…med 20 knivhugg…

Han släpade mej ner för ännu en trappa och denna gången va det en stentrappa och det gjorde riktigt ont , jag hörde hur det knakade i min kropp lite då och då, men det kommer antagligen bli ännu värre.

Jag var nu så öm i kroppen att jag antagligen inte skulle kunna gå på flera dagar. Som jag trodde så var vi i källaren och det var en ganska fin källare, hallå vad hade jag tänkt mej? Men guh det kan jag ju inte tänka på nu, jag är på väg att bli typ mördad och jag tänker på att Justin har en fin källare…

Han drog mej längst in i källaren. Han försökte ställa mej upp men jag kunde inte stå , det gjorde så grymt ont. Jag ville göra det för då kanske detta skulle bli mindre plågsamt men det gick verkligen inte. Istället för att få mej att stå så slängde han mej på den kalla sten marken istället och började kyssa mina läppar eller i alla fall försökte, jag puttade bort honom men han bara slog mej i magen så jag gjorde inget, eller jag kunde inte heller för nu hade han ett fast grepp om mina armar och benen satt han på.

Han kysste mej överallt och det var så sjukt obehagligt, jag gjorde allt för att få bort honom men jag kunde inte. Jag var fast.

Han slet av mej min tröja och smekte mina bröst hårt, det gjorde så ont. Varför just jag? Även mina shorts slet han upp och började smeka mej där nere och jag tyckte bara att det var grymt obehagligt, det räcker med att jag har blivit våldtagen flera gånger av mitt ex Liam.

Han började nu försöka ta av mej min BH men lyckade inte knäppa upp den så han slet och drog allt vad han hade och han lyckades tillslut få den att gå sönder så den lossnade från mej.

Jag försökte för mitt liv komma ur hans grepp och nu var det ännu värre när jag bara låg där i trosor.

Jag hörde hur han började knäppa upp knapparna till sina byxor och sen hörde jag hur han började runka av sej själv. Fy fan det här gjorde mej illamående och jag var nära på att kräkas.

Även mina trosor som var det ända jag hade kvar på mej slet han av. Han trängde in den hårt och jag försökte få ut honom men jag kunde inte. Jag låg där och skrek och grät men ingen gjorde något? Vart är Justin? Vad fan håller han på med? Eller det är bra att han inte är här för då skulle den här idioten säkert göra något mot honom och då är jag glad att han gör något annat än att ser det här och gör något dumt för då skulle säkert hans fans bli rasande…

Justins perspektiv

Jag hörde hur Julia skrek och grät och fan jag visste inte vad jag skulle göra. Vart fan är Kenny? Jag tog upp Julias mobil och kollade på det senaste smset, alltså det hon hade fått från sin mamma. ” älskling ta det lugnt, sitt stilla och rör er inte, vi är på väg till Justin, Kenny är också på väg nu, vi är där om max 10 minuter, stå ut , ta hand om Justin, jag älskar dej över allt annat mitt hjärta”   okej det här är skickat för 8 minuter sen alltså borde dom vara här när som helst. Ååhh jag står inte ut med det här, jag måste göra något. Men vad fan kan jag göra, han har pistol och allt , han kommer säkert skjuta oss båda om jag gör något.

Jag gick till köket och hämtade den största kökskniven vi har och sen gick jag mot källaren. Jag hörde ett jättehögt skrik och sen var det tyst. Jag kände paniken spred sej i hela kroppen och jag gick mot dörren till källaren och när jag öppnar dörren är det ingen vacker syn jag ser, Julia ligger helt naken och blodig på golvet och hennes kläder är helt sönder slitna. Han som gjort sitter fortfarande på henne och jag visste inte vad jag skulle göra, men i samma ögonblick som jag tänkte det hörde jag hur ytterdörren sakta öppnades och in smygandes kommer tio poliser. Dom ser mej och går fram till mej:

-          mannen har en pistol på sej, dom är i källaren, han har våldtagit Julia och jag tror att han har slagit henne också. För hon ligger avsvimmad där nere, sa jag och pekade mot källaren.

-          Då kör vi guys, fem och fem så tar ni hand om flickan och vi tar hand om järningsmannen. Sa en av polisledarna.

___________________________________________________________________________________

den här delen är väl iaf värd ngr kommentarer...

// Julia

slutet är såå kul xd 

Bieberlove // elin & frida

då hörde jag det jag aldrig trodde att jag skulle få höra. Pistolskottet.

Jag kände hur Justin drog i min arm och jag kunde inte göra något jag var så rädd att jag skakade och jag var nära på att börja gråta. Justin nästan bokstavligt släpade mej upp för trapporna och när vi var på sista trappsteget hörde vi det igen. pistolskottet.

då förstod jag att han hade sjutit båda två och vi var nu helt hjälplösa här i huset.

jag tog upp min mobil och tänkte ringa polisen när Justin drog lite hårdare i min arm och bar upp mej i hans famn och han gick tyst och försiktigt till sin Walk in closet och sen gömde han oss längst in i den och la över en massa kläder och skor så man inte såg oss.

Jag gorde ett försök igen med att ringa polisen när jag hörde steg i trappen och insåg att jag inte kunde prata för då skulle han höra vart vi var. Så jag skyndade mej och skrev ett sms till mamma och sa att hon inte skulle oroa sej men att hon skulle ringa till polisen och be dom komma till Justin med en stor patrull.

vi hörde hur stegen närmade sej och jag slängde ner mobilen i fick och så låg vi helt tysta under alla kläder.

Tänk att jag har dragit in Justin i det här och han kan dö på grun av mej. FAN tänk om vi dör? det här är mitt fel, vi skulle aldrig ha beställt pizza.

jag hörde hur stegen va precis utanför dörren till rummet där vi satt.

Han öppnade dörren och gick mot en stor garderob där vi tänkt gömma oss först. tur att vi inte gjorde det. när han inte hittade oss i garderoben så fortsatte han leta runt i rummet och nu närmade han sej klädhögen där vi va under och jag höll andan och trodde att det skulle låta mindre.

Han började lyfta på lite kläder som låg på oss, men efter en stund så gav han upp. Jag vågade fortfarande inte andas. Precis när han ska stänga dörren plingar min mobil till och fan jag hade glömt att stänga av ljudet...

_______________________________________________________________________

Den här delen blev jätte kort men jah sitter i datasalen och jag börjar om 5 minuter så jag hinner inte mer, men när jag kommer hem ikväll så ska ni få kanske två delar om jag hinner :D

den här är väl värda några kommentarer?

// Julia