Alla inlägg den 14 januari 2011

Never say never - 32

Kommentera (3)

Av Bieberlicious - 14 januari 2011 17:56

Del 32

(Gaby)

När jag vaknade höll han mig redan i handen.

Han log mot mej och kysste mej.

“god morgon älskling..” sa han.

“god morgon” log jag. Han smekte min kind.

“varför ska jag alltid hitta dej i en sjukhus säng när jag kommer hem?” frågade han.

“jag är bara ovanligt klantig , antar jag.” han skrattade.

Han la sin hand på min mage och jag grimaserade.

“gör det ont?” frågade han och tog bort handen.

“lite , han slog hårt…” sa jag.

Justin drog upp min tröja och det var ett stort tydligt blåmärke.

Han suckade och blundade. “förlåt…” viskade han.

“för vadå ? Justin du har inte gjort något…” sa jag chockat.

“det är mitt fel att du ligger här..” sa han , han hade tårar i ögonen.

Jag trodde inte mina öron , skojjade han eller ?

“nej det är det inte” sa jag och försökte resa mej upp.

Han tog min hand och nickade. “jo det är mitt fel..”

“hur kan det vara det ?!” frågade jag, jag lät både ledsen och chockad.

“det var jag som gjorde dej gravid , jag var inte tillräckligt försiktig… förlåt…” sa han. Jag tog hans hand och log.

“Justin , det var ju inte ditt fel , det var vi som inte var försiktiga , inte du…” sa jag.

jag smekte hans kind och bad honom att lägga sig bredvid mej.

“Justin , om du inte vill att vi behåller barnet så kan vi ju adoptera bort det…” jag skakade på rösten när jag sa det.

“nej , jag vill ha honom eller henne , jag skulle inte kunna leva utan babyn eller dig. Ni är mitt liv!” sa han och kysste mej.

Precis då kom Ryan och Chaz in.

“oj förlåt , vi kan komma tillbaka senare …” flinade Ryan.

“vad behöver ni ? En halvtimme?” retades Chaz.

Vi skrattade och dom satte sig i soffan, Justin höll om mej.

“mår du bättre nu?” frågade Chaz .

Jag nickade och log.

Justins mobil ringde.

“hallå?” sa han. “vem är du?….. Jag känner inte dej… nej … jo, ja… nej … ja , nu… nej tyvärr … Tyra förlåt men jag har tjej och du är patetisk… nej … var snäll och ring inte igen…” han la på.

“hur fick Tyra ditt nummer ?” frågade jag argt.

“jag har ingen aning…” svarade han chockat.

“hon kommer att ringa igen..” sa jag

“jag vet …” sa han och började slå ett nummer.

“vem ska du ringa?” frågade jag.

“mamma, jag ska byta nummer…” han log mot mej och pussade mej på pannan.

“hur mår babyn då ?” frågade Ryan som suttit tyst ett tag.

“jag tror att han eller hon mår bra … som har världens perfektaste mamma…” sa Justin . Jag skrattade åt honom.

“du menar väl världens mest perfekta pappa?” frågade jag och han kysste mej.

“jag älskar dej.” viskade han och kysste mej igen.

“ja vi hör dej ändå Justin , du behöver inte viska…” skrattade Chaz

___________________________________________________________________

orkade nt vänta på en kommentar till. ;)

här har ni del 32.

ENJOY !

/ elin

Allmänt

Dela · Kommentera (3)

Never say never- Del 31

Kommentera (1)

Av Bieberlicious - 14 januari 2011 16:59

Del 31

(Justin)

Jag hade pratat med Chaz i över en timme innan jag fick prata med Gaby.

Jag blev glad över att höra hennes röst igen , den var svag och hon grät.

“mår du bra ? Hur är det med dej ? Hur mår babyn?” frågade jag fort.

“nej , dåligt, babyn mår bra.” svarade hon tyst.

Jag suckade glad över att jag inte förlorat mitt barn men ledsen över att min älskling va skadad.

“hur länge måste du stanna på sjukhuset ?” frågade jag.

“jag vet inte , över natten i alla fall…” svarade hon med sin svaga röst.

“vet du?” sa jag , jag hade pratat med mamma om det redan innan.

Mamma sa att det gick bra att hon och babyn bodde hos oss så länge hon hjälpte till lite.

“nej , vadå?” frågade hon.

“imorgon , när jag kommer tycker jag att vi åker hem till dej , du packar allt du behöver i ditt liv , resten lämnar du bakom dej och så flyttar du in hos oss.” sa jag.

“tack , du vet inte hur glad jag är över att slippa se Tom igen…” svarade hon.

Det blev tyst ett tag . “Justin?” frågade hon.

“vadå?” frågade jag.

“idag när han följde efter mej och gjorde det där mot mej, det påminde mej om dagen innan jag träffade dej…” sa hon tyst.

Jag log av minnet , jag log när jag kom ihåg när vi låg i höet och myste , jag kom ihåg när jag första gången mötte hennes blick. Jag kom ihåg när vi va och åt och den där jävla Tyra hällde ut sin milkshake över henne.

Hon fick låna mina kläder och var jätte söt i dom.

“hur började du tänka på det ?” frågade jag när jag kommit på att jag stått tyst alldeles för länge.

“jag vet inte , kanske för att båda skrämmer mej…” sa hon.

Stackars henne att vara rädd för sin egen bror…

Jag suckade .”allt kommer att bli bra … jag lovar , när du flyttar med oss behöver du aldrig se honom igen…” sa jag lugnande.

“jag tror inte att det är så lätt , han ger inte upp i första taget…” sa hon.

“hur menar du?” frågade jag chockat.

“jo … när han får veta om vårat barn…” började hon , och jag älskade hur hon sa vårat barn. “då kommer han söka upp mej….” sa hon.

“varför då ?” frågade jag

“jag vet inte , han är en sån…” sa hon tyst.

Jag skulle på flyget om en timma och jag hade inte packat färdigt så jag var tvungen att lägga på. “jag måste packa färdigt nu, vi ses imorgon… jag älskar dej…” sa jag.

“jag älskar dej mer..” sa hon.

“omöjligt” sa jag och la på.

Imorgon , imorgon skulle jag träffa henne igen , se in i hennes vackra blåa ögon , kyssa hennes läppar… medans jag packade undrade jag om magen skulle ha växt någonting… tänk om hon var jätte tjock…

Hihi då kunde jag kalla henne tjockis , jag skrattade för mej själv och gick ut mot bilen som väntade på mej och mamma.

“hur mår hon?” frågade mamma när jag kom ut.

“bättre ,men inte bra…” svarade jag och vi satte oss i bilen. När vi kom på flyget var

det nästan tomt efter som att det var ett litet. Jag satte mig och somnade direkt.

__________________________________________________

__________________________________________

efter 2 (xdddd, två kommentarer? haha) kommentarer kommer nästa! :)

/ elin

Allmänt

Dela · Kommentera (1)