-          Justin, som jag behövde dej på sjukhuset. Vi kan ju fortfarande ha kontakt i telefonen och sånt. Sa jag och tittade allvarligt på honom.

-          Vet du hur mycket jag älskar dej? Du förstår så himla bra och blir inte sur för att jag måste åka. Jag älskar dej så jävla mycket Julia…

 _________________________________________________
___________________

Del 34

Justins perspektiv

Det är så skönt att hon förstår att jag måste åka iväg ibland, det är det som är en av det bästa sakerna, att hon förstår det jag gör och att det betyder massor för mej. Det är så skönt att hon inte blir sur för att jag måste åka. Någon gång kommer hon också få följa med, jag ska snacka med Scooter och hennes mamma och fråga om hon inte kan följa med imorgon. Det skulle vara mycket roligare om hon följde med.

-          Julia jag ska bara gå ut och ringa några samtal vänta här jag kommer strax, sa jag och pussade henne på näsan innan jag sprang ut och ner till köket. Jag knappade fort in Scooters nummer och tryckte på ring. Det gick några signaler och tillslut svarade han:

-          Yoo, JB

-          Hey Scooter

-          Vad händer man?

-          Jo , du vet bruden jag har snackat om? Min flickvän?

-          Ja jo , Julia var det va?

-          Ja , men i alla fall, jag åker ju till New York imorgon, kan inte hon få följa med, jag vill inte lämna henne efter allt som hänt, sa jag och väntade på svar.

-          Jo jag förstår, klart att hon kan komma med, det är ju inte så länge heller, två veckor ska vi vara där.

-          Tack Scooter du är bäst, hälsa Karin och så ses vi på flygplatsen imorgon sa jag och lade på.

Nu är det bara ringa till Julias mamma och fråga om det är okej för henne.

-          hej det är Jessica

-          hej Jessica det är Justin

-          ja hej!

-          Jo, jag ska åka till New York i två veckor och ha konserter och intervjuer och sånt och jag vill inte lämna Julia hemma så jag undrar bara om hon skulle kunna få följa med mej dit?

Hon tänkte en lång stund och jag  var orolig att hon inte skulle få följa med.

-          Justin jag litar på dej, du är en bra kille, jag ska ändå sova hos Elin ett tag nu så ja hon kan följa med om du tar hand om henne, men Kenny ska väl följa med? Sa hon

-          Tack tack Jessica, du vet inte vad det här betyder för mej och jag ska ta väl hand om Julia ! tack än en gång ! sa jag och lade på.

Jag gick tillbaka upp till Julias rum där hon låg och tittade på tv i sin säng, jag la mej ner bredvid henne och viskade i hennes öra:

-          tack för igår, det var fantastiskt.

-          Haha ja , tack detsamma Bieber

-          Hur länge kommer du vara borta frågade hon sedan

-          Två veckor, sa jag ledset, jag skojjade ju såklart

-          Åh jag kommer sakna dej så, sa hon och en tår rullade ner för hennes kind.

-          Varför? Frågade jag

-          Du kommer vara borta i två veckor och jag ska inte sakna dej? Frågade hon konstigt

-          Vem har sagt att jag ska åka utan dej? Frågade jag henne som sken upp i ett stort leende och hon slängde sej runt min hals.

-          Men Justin hur ska jag kunna övertala mamma om att få åka? Frågade hon ledset och jag bara flinade åt henne

-          Älskling jag har redan pratat med henne, spring och packa nu, sa jag och slog till henne på rumpan när hon reste sej upp. Hon tittade surt på mej och jag tittade oskyldigt bort.

Jag hörde hur stegen försvann bort mot hennes enorma garderob.

En halvtimme kom hon ut med hennes knallrosa resväska som var öppnade och hon släpade den sakta efter sej.

-          Justin du måste hjälpa mej att stänga väskan stönade hon fram

-          Jaja , kom hit då, sa jag och visade med handen att hon skulle komma.

Jag la upp väskan på sängen och försökte stänga men det gick verkligen inte.

-          älskling hur mycket saker ska du ha med dej egentligen, frågade jag och flinade mot henne

-          men jag måste ju ha med mej kläder som jag använder , sa hon och flinade

-          haha , men sätt dej på väska så ska jag stänga den. Hon gjorde som jag sa och hoppade upp och satte sej på väskan medans jag försökte stänga men jag lyckades inte.

-          Men åh du är för lätt, flytta på dej så kan jag sätta mej på väskan och du stänger

-          Jaja , hoppa upp då , sa jag. Han ställde sej på sängen med rumpan riktad mot mej och det var perfekta läget att slå på den och då är vi kvitt från tidigare. Jag höjde handen och precis när jag drämde till så vände han sej om…

__________________________________________________
____________________

förlåt men jag har ingen fantasi...:(

// Julia

-          Skulle jag kunna få prata lite med dej Julia, sa hon och kollade på mej och gestikulerade som att vi skulle gå ner till köket.

-          Jaja, Justin vänta på mitt rum, sa jag och pussade honom på kinden.

Vi gick ner för trapporna och jag kunde ana vad mamma ville ha svar på.

 _____________________________________________________________________

Del 34

Julias perspektiv

-          Vad gjorde ni innan jag kom hem? Frågade hon

-          Kollade på film, sa nonchalant

-          Inget mer?

-          Nej, vad skulle det vara ? frågade jag lika nonchalant

-          Lägg av du vet vad jag pratar om. Sa hon nästan lite argt

-          MEN VAD GJORDE VI DÅ? Skrek jag

-          Hade ni sex? Frågade hon lite lugnare den här gången

-          Men mamma! Varför bryr du dej om det, det är mitt liv och jag gör vad jag vill, sa jag högt men lägre än förta gången.

-          Svara på min fråga, röt mamma

-          JA VI HADE SEX ! BIG DEAL?? Skrek jag och sprang upp på mitt rum.

Jag hade fortfarande bara handduk runt mej och jag höll på tappa den när jag sprang men jag lyckades hålla den kvar. När jag kom in på mitt rum satt Justin på min säng utan tröja, med mobilen i handen och fipplade på den. När jag kom in tittade han generat upp från mobilen och på mej. Han hade antagligen hört allting vi sagt. Jag drog fram lite kläder och skulle byta om.

-          ehm..hej? sa jag när han råglodde på mej

-          du är så vacker, sa han och jag rodnade

-          du är underbar, sa jag och han log mot mej.

Jag satte på mej ett par blåa mjukisar och ett blommigt linne. Jag satte upp håret i en boll på huvudet och sen så slängde jag mej på Justin som låg med mobilen upptryckt i ansiktet och spelade Scooter XL.  Han hoppade till lite när jag hamnade på honom och jag bara garvade åt honom. Vi låg där en stund och jag kollade på när han spelade, han var verkligen sämst på det.  När vi legat där en stund så knackade det på dörren och in kom mamma:

-          vad vill du ? frågade jag irriterat

-          jag skulle bara vilja prata lite med er, sa hon och kollade på oss med en blick som frågade om det var okej. 

Jag kollade på Justin och han nickade och jag gjorde detsamma.

-          Jo asså jag fattar att ni vill hålla på och sånt men jag vill bara vara säker på att ni inte gör något ni kommer ångra, sa hon och tittade på Justin och sen på mej

-          Jessica jag vill bara att du ska veta att jag älskar Julia och jag skulle aldrig göra något som hon inte vill, sa Justin och tittade på min mamma som nästan såg rörd ut.

-          Så söt du är Justin. Jag vill också säga att jag överreagerade och det är klart att man gör sånt när man är ung och kär, jag vet själv hu..

-          MAMMA VI VILL INTE VETA !! sa jag högt och mamma och Justin började fnissa

-          Nej okej men bara ni skyddar er, jag vill inte bli mormor, sa hon och flinade mot oss.

-          Du behöver inte oroa dej, sa jag och kramade om henne.

-          Mamma det är skönt att kunna prata om sånna här saker med dej, jag älskar dej mamma fortsatte jag och hon kramade mej och sen så gick hon ut.

Nästa morgon vaknade jag av att Justin låg och snarkade mej i örat.

Jag gick upp och duschade, när jag var klar så satte jag på mej ett par jeans shorts och ett chockrosa linne. Sen gick jag in på mitt rum och skulle kolla om Justin var vaken, och ja det var han, han låg och pratade i telefon. Jag gick in i min walk-in-closet och gick fram till hyllan med skor och tog ett par svarta ballerina skor med en liten rosett vi tårna.

När Justin pratat klart i telefonen så går jag ut till honom han hade tagit på sej ett par rutiga shorts och en svart tröja, jag lägger mej ner i sängen igen bredvid honom och han ler mot mej sen blir han allvarlig igen.

-          Jag ska ha en konsert idag, sa han och såg lite ledsen ut.

-          Vad kul !

-          Nej , jag måste till New York , sa han lite ledset

-          Men det blir väl kul och så ses vi ju när du kommer hem, sa jag och kollade på honom

-          Mmh…mumlade han och tittade på sina händer

-          Sluta va tjurig nu, du älskar ju att sjunga och göra det du gör, låt inte mej komma i mellan det, jag älskar dej men du måste göra det du älskar också, vi klara oss ifrån varandra ett tag och när jag låg på sjukhuset ställde du in konserter och sånt och dina fans behöver dej Justin, som jag behövde dej på sjukhuset. Vi kan ju fortfarande ha kontakt i telefonen och sånt. Sa jag och tittade allvarligt på honom.

-          Vet du hur mycket jag älskar dej? Du förstår så himla bra och blir inte sur för att jag måste åka. Jag älskar dej så jävla mycket Julia…

______________________________________________________________________

vad kommer hända när Justin är borta då??

// Julia

Jag såg på Justin vad han ville och jag var nog också redo nu, Justin är underbar och Jag vill vara HANS på alla sätt det går.

 _____________________________________________________________________

Del 33

Julias perspektiv

Jag knäppte försiktigt upp knappen på hans jeans och smekte hans ”lillevän” utanpå kalsongerna och han gav ifrån sej ett grymt sexigt stön och det gjorde mej väldigt upphetsad. Jag stoppade försiktigt handen innanför hans kallingar och gav honom ett handjobb.

Han knäppte upp mina byxor och slängde dom på golvet. Jag nafsade honom i nacken och han stönade lågt i mitt öra. Han knäppte upp min BH och slängde även iväg den på golvet. han började smeka mina bröst och jag stönade lågt. Jag undrar bara om han är oskuld, jag är ju det på sätt och vis eller jag tänker mej själv som oskuld eftersom att jag blivit våldtagen bara. Jag måste fråga innan han fortsätter.

-          Justin?

-          Ja? Sa han och såg orolig ut

-          Asså det är ju första gången jag är med på det hela liksom om du fattar? Men jag måste bara fråga..sa jag osäkert

-          Fråga på babe, log han

-          Ä..är d-du osk..uld? frågade jag generat

-          Ja det är jag, jag har väntat på den rätta, så det är här lika nytt för mej som det är för dej, sa han och log mot mej.

Mer sa jag inte utan jag började kyssa honom i nacken och vi rullade runt så att han låg över mej och han kysste mej på läpparna samtidigt som han smekte mina bröst. Han började långsamt kyssa mej neråt och stannade precis innan mina trosor började och han kollade upp på mej för att se om det var okej att ta av dom och jag bara nickade. Han drog sakta av dom och samtidigt drog jag av hans kalsonger. Han gick upp och kysste mina läppar sen viskade han i mitt öra:

-          vänta, här jag måste hämta en kondom.

Jag log åt att han tar ansvar för sånt. Han sprang iväg till sina byxor som låg på andra sidan av rummet och grävde i sin bakficka och så såg jag hur glad han blev när han hittade den. Han skuttade tillbaka till sängen där jag låg och så kysste han mej och jag satte på han kondomen. Han fortsatte kyssa mej och sen kände jag, att han var i mej.

Det var fantastiskt.

Vi låg bara och myste ett tag sen kom jag på att vi kanske borde duscha efetrsom att båda var väldigt svettiga efter vårat ”mys”.

-          Justin borde inte vi gå in och duscha? Frågade jag

-          Haha jo , dom kommer nog märka vad vi gjort annars sa han och flinade.

-          Jo, det är sant, du eller jag först i duschen?

-          Jag som trodde vi skulle duscha tillsammans, sa han besviket

-          Jag trodde inte du ville det, men visst come here babe! Sa jag och skrattade

Han bar mej i sin famn till badrummet där jag tog fram handdukar och sen ställde vi oss i duschen. Det var så skönt efter att ha varit svettig.

-          Älsklig kan inte du shampoonera mitt hår? Frågade Justin och gjorde sina ”puppy eyes”

-          Haha Bieber det där funkar inte på mej, men klart att jag gör det, sa jag och log mot honom.

-          Hihi , men jag kan ju göra det på dej sen, sa han och blinkade mot mej.

Jag bara skrattade åt honom.

När vi hade duschat klart gick vi ut och när vi kom ut ur rummet så står mamma vid väggen och tittar på oss.

Jag kunde nästan räkna ut vad hon skulle fråga

-          ni duschade väl inte tillsammans?

-          MAMMA, sa jag och himlade med och ögonen och jag såg att Justin blev generad.

-          Gjorde ni det? Frågade hon igen

-          Ja, det gjorde vi, men mamma snälla sluta fråga, bad jag. Hon tittade bara mer strängt på mej.

-          Skulle jag kunna få prata lite med dej Julia, sa hon och kollade på mej och gestikulerade som att vi skulle gå ner till köket.

-          Jaja, Justin vänta på mitt rum, sa jag och pussade honom på kinden.

Vi gick ner för trapporna och jag kunde ana vad mamma ville ha svar på.

 _____________________________________________________________________

asså vet ni hur konstigt det känns att skriva sånt här hahah , men jag tror jag lyckades ganska bra ? vad tycker ni ? för mycket detaljer ? för lite? KOMMENTERA !!

// Julia

-          Justin nu vill jag faktiskt ha en kyss, sa jag och plutade med läpparna

-          Åh du ska bara veta vad jag har saknat din läppar mot mina, eller i alla fall när dom besvarar mina kyssar för jag har ju faktiskt känt dina läppar mot mina fast utan att du besvarat dom, sa han och tittade lite generat på mej.

 _________________________________________________
______________________

Del 32

Julias perspektiv

Haha så söt han var, han lutade sej fram och kysste mej, kyssen blev mer och mer passionerad och jag fattade vinkeln.

-          Justin, inte här, vi är på ett sjukhus, men jag lovar vi ska göra det när jag är frisk, sa jag och kollade på Justin som rodnade lite men ändå var nöjd med vad jag sa.

-          Jag vill inte göra något som du inte vill och inte är redo för så du måste säga till om jag gör något du inte är redo för, sa han och kollade lite osäkert på mej.

-          Justin tro mej, jag vill men bara inte nu, sa jag och log mot honom.

-          Jag älskar dej Julia, sa han och pussade min kind

-          Jag älskar dej också Justin

Jag och Justin satt och pratade någon timme och sen kom det in en sjuksköterska och började undersöka mej och kollade hur alla mina värden var.

-          Du kan nog åka hem redan imorgon, men du måste ta det lugnt med allt. Sa hon och tittade allvarligt på mej som bara nickade.

-          VA? Redan imorgon? Det är ju helt fantastiskt ju. Sa Justin

-          Ja , du har haft väldigt tur Julia, vi tänkte nästan ge upp hoppet om att du skulle överleva men du var stark, var det något som höll dej tillbaka som du kommer ihåg? Frågade sköterskan

-          Ja, när min pappa blev mördad bestämde jag mej för att leva för honom och leva ett lyckligt liv med honom i mina tankar, och sen för att jag hade nästan precis fått fyra nya bästa vänner och en helt underbar pojkvän, det var inte värt att dö när man hade nästan allt man ville förutom pappa men som sagt så lever jag för honom och det ska jag göra så länge kan! Sa jag och log mot henne som tittade på mej med ett stort leende. När jag tittade på Justin kunde jag skymta en liten tår rulla ner för hans kind.

Fyra dagar senare så var jag på benen igen och jag var hemma. Justin är hos mej hela tiden så söt som han är. Mamma jobbar ganska mycket men hon var hemma med oss dom första dagarna men sa Justin att han gärna tar hand om så Kenny och Stefan och Christer är med oss hela tiden på dagarna fortfarande eftersom att han som gjorde det fortfarande bara sitter anhållen så vet vi fortfarande inte om det är han som mördade pappa, fats polisen säger ju att det är väldigt troligt att det är han. Han ska i alla fall in på fler förhör och när det här har gått till domstol och man vet säkert att det var han som gjorde det så behöver jag inte ha polisbeskyddet längre. Bosse och Dylan som blev skjutna blev båda allvarligt skadade eftersom att det tog tid för alla att komma Dylan dog efter två veckor på sjukhuset och Bosse har inte vaknat än och chansen att han kommer vakna är väldigt liten.

Det känns som  att det är mitt fel att Dylan dog och att dom blev skadade eftersom att det är mej dom ska skydda och så dör dom i stället det är så hemskt.

Jag och Justin hade huset för oss själva nu ett tag. Vi hade även fått larm på huset så man måste han ett speciellt kort utanför så att det inte tjuter när man öppnar dörren.

Vi satt på mitt rum och kollade på film. The notebook, den är så grymt bra och sorglig. Jag grät och Justin pussade bort mina tårar. När filmen slutat så satte jag mej upp i sängen och kollade på Justin som log sexigt mot mej. Jag kunde inte annat än att le tillbaka och kyssa honom mjukt på läpparna. Kyssen blev passionerad och han stoppade försiktigt in sin tunga i min mun och kyssen övergick till hångel. Vi låg och hånglade ett tag och Justin började treva med sina händer under mitt linne och jag smekte hans underbara mage. Det blev vildare och vildare och jag blev mer upphetsad och det kände jag att Justin också blev. Justin drog försiktigt av mej linnet och började smeka mina bröst utanpå BHn. Jag drog av hans t-shirt och pussade på hans mage ända ner till byxkanten där jag stannade för att reta honom.

Jag såg på Justin vad han ville och jag var nog också redo nu, Justin är underbar och Jag vill vara HANS på alla sätt det går.

__________________________________________________
____________________

har del 33 klart, är det någon som vill ha det?

vad kommer hända nu då? kommer dom ha "det" eller??

// Julia

-          Okej då, sa jag och reste mej upp och så gick vi mot väntrummet där Jessica, Kenny, Stefan, Christer och min mamma Pattie satt. Alla tittade upp på oss när vi kom och jag kunde se att alla hade gråtit.

-          har dom sagt något än ? frågade jag dom

-          ja , dom är klara med operationen och den gick bra och…

 _____________________________________________________________________

Del 31

Justins perspektiv

…och hon ligger nu i koma, vilket kan ta timmar, dagar, veckor och månader att vakna ur. Men det återstå och se om hon fortsätter kämpa eller ger upp.

-          så det är större chans att hon överlever nu ? frågade jag med en förhoppningar i blicken.

-          Nja, det är svårt att säga men bara hon fortsätter kämpa så kan hon överleva.

-          Hon är stark det vet jag sa min mamma

Timmar blev till dagar, dagar blev till veckor…

Det har nu gått tre veckor sedan det hände, jag sitter på en stol här på sjukhuset varje dag hela tiden. Jag har fått en säng i rummet bredvid Julias där jag sover ibland men oftast sitter jag bredvid henne hela dagarna. Jag har inte ätit nåt på två dagar och mamma bara tjatar hela tiden och jag blir bara mer och mer irriterad och jag har inte duschat på en vecka jag är så ofräsch men jag orkar inte ens bry mej.

Varje dag sjunger jag för henne och berättar hur mycket jag älskar henne. Men det verkar inte hjälpa, hon har inte rört sej på tre veckor.

Jag har ställt in några konserter som jag skulle ha här i Atlanta och intervjuer och signeringar och sådana saker. Jag har inte lämnat sjukhuset på en vecka och jag kan inte lämna henne, jag bara kan inte, tänk om något händer när jag inte är här…

-          Justin åk i alla fall hem och duscha lite fort, du behöver det du luktar skunk. Sa mamma

-          Okej då, men ring om något händer eller om ni får veta något, sa jag och kollade på den livlösa Julia som låg likblek i sin säng och har inte rört en fena på tre veckor.

Jag skyndade mej hem och sprang in i duschen och duschade lite snabbt sen bytte jag kläder till ett par svarta jeans och en grå hoddie.

10 minuter senare var jag på sjukhuset igen och drog med mej stolen jag brukar sitta på och ställde den precis bredvid Julias säng. Jag satte mej på stolen som vanligt och så tog jag hennes han och började sjunga på favorite girl.

I always knew you were the best
The coolest girl I know
So prettier than all the rest
The star of my show… när jag hade sjungit det så känner jag hur hon klämmer min hand. Jag blev helt paff och tog ringklockan som hängde över sängen och tryckte på den röda knappen och in kom massa läkare och började göra massa saker som jag inte visste vad dom gjorde.

När alla läkare hade gått ut ur rummet satte jag mej på stolen igen och tog hennes hand. Jag klämde lite på handen och hon klämde tillbaka.

-          Julia om du hör mej snälla kläm på min hand då, sa jag i förhoppning om att hon ska klämma min hand…men det kom aldrig nån kläm på handen.

-          Justi..n jag kan höra dej och jag kan prata, sa hon med skrovlig röst och jag blev så glad att jag hoppade upp och ner i rummet och var så himla glad. Jag såg hur Julia tittade konstigt på mej men jag brydde mej inte min älskade flickvän hade överlevt och det var så skönt att veta att hon kommer klara sej.

-          Hur länge har jag varit borta? Frågade Julia plötsligt.

-          Tre veckor och två dagar, svarade jag

-          Ojj, vad har du gjort dom veckorna då? Frågade hon nyfiket

-          Suttit här och sjungit för dej och bara väntat på att du ska vakna, sa jag och tittade på hennes ögon som blev våta.

Julias perspektiv

När han sa att han hade suttit här varje dag i tre veckor kunde jag inte hålla tårarna inne. Han var så söt och snäll och han ska bara veta hur mycket jag älskar honom. När jag blir frisk ska jag fixa en överraskning till honom, så mycket som han har gjort för mej så måste ju jag ge nåt tillbaka.

-          Justin nu vill jag faktiskt ha en kyss, sa jag och plutade med läpparna

-          Åh du ska bara veta vad jag har saknat din läppar mot mina, eller i alla fall när dom besvarar mina kyssar för jag har ju faktiskt känt dina läppar mot mina fast utan att du besvarat dom, sa han och tittade lite generat på mej.

 ____________________________________________________________________

jag har sett att det inte går att kommentera del 30 och jag vet inte varför?:(

men nu kan ni väl kommetera iallafall? :D

mera kommer ikväll, ska ut på en skotertur med familj och vänner nu så komemr senare

// Julia

-          mannen har en pistol på sej, dom är i källaren, han har våldtagit Julia och jag tror att han har slagit henne också. För hon ligger avsvimmad där nere, sa jag och pekade mot källaren.

-          Då kör vi guys, fem och fem så tar ni hand om flickan och vi tar hand om järningsmannen. Sa en av polisledarna.

 _________________________________________________
____________________

Del 30

Justins perspektiv

Jag satte mej på golvet i mitt rum och lutade mej mot väggen. Varför gjorde jag inte något för? Är jag så feg eller va det något som sa åt mej att inte göra något? Det känns så konstigt. Som om något hindrade mej från att göra något. Kanske är det hennes pappa som skyddar henne? Hoppas det i alla fall.

Jag kan ändå inte sluta tänka på att jag inte hjälpte henne, tänk om hon är död, då är det mitt fel , jag kunde ha räddat henne… varför gjorde jag inget? Det finns säkert en andledning till det. Jag kände hur mina kinder blev våta och inte förens då insåg jag att jag satt och grät.

Jag kunde inte ställa mej upp mina ben bara vek sej, tänk om min älskade flickvän dör. Då kommer jag inte ha något att leva för längre.

Jag såg hur poliserna kom ut med en kille som inte kunde varit mer än 20 år. Han stretade i mot och försökte ta sej loss men poliserna var fler och kunde hantera det. Minuten efter kom det flera ambulans män och gick ner i källaren där jag antog att Julia låg. När dom öppnade den stängda dörren dit så hörde jag ett HERREGUD och det sprang upp två stycken och kom tillbaka med en bår som dom bar ner i källaren. Jag visste att det bara skulle bli värre om jag gick ner och kollade men jag kan inte bara sitta här och tänka hela livet jag måste ju göra något.

 Jag sprang ner till källaren och när jag såg henne bröt jag ihop ordentligt jag ramlade ihop på golvet och grät, det snurrade i huvudet och jag undrade vad som var fel. jag fick nog en chock när allt det här hände.

TRE timmar senare satt jag på sjukhuset och hade blivit undersökt och dom konstaterade att jag hade fått en chock som jag trodde och det var därför som jag inte kunde göra något, jag hade bara stått där och inte gjort ett skit, men det var för chocken jag fick. Och jag är så jävla arg på mej själv men alla säger att jag inte ska vara det, men vafan ska jag vara glad när jag kunde räddat min flickvän från att blivit våldtagen och på väg att bli mördad. Men det är inget jag kan göra någonting åt nu. Jag får helt enkelt ta allting som det kommer…

Efter tre timmars väntan på sjukhuset så kommer äntligen en läkare fram till oss:

-          hej allihop, jag är Dr Neatle, Julia är nu på operation efter att ha fått många slag mot magen och vi måste sätta alla benen på plats igen. Hennes högra fot är bruten och det är inte säkert att hon överlever. Hon förlorade mycket blod från huvudet och det kan innebära minnesförlust och eventuellt andra hjärnskador.

-          När vet ni om hon kommer bli bra frågade Kenny

-          Vi får se hur läget är efter operationen och hur hennes andning och puls är. Det är 10 % chans att hon överlever alltså väldigt liten, men hon är stark och kommer fortsätta kämpa det är jag säker på, sa Dr Neatle och gav oss alla ett litet leende innan han gick iväg.

Fan, bara 10% chans att hon överlever, shit vad gör jag om hon inte överlever. Jag kommer inte heller överleva då. Julias mamma bara grät och grät och det gjorde jag också.

Elin och Gab vet inget än eftersom att dom är i skolan och vi vill inte oroa dom än. Men jag måste ha lite stöd av någon av dom som kan förstå mej. Jag gick till cafeterian och drog upp min mobil och letade i kontakter efter Elin.

* Samtalet*

- Hej det är Elin, svarade Elin snabbt och glatt

- hej Elin, det är Justin, försökte jag få fram medans jag försökte låta så normal som möjligt

- jo , jag såg det, har det hänt något? Frågade hon oroligt

- H..han..vå..ååldtog..Julia, fick jag fram medans jag grät.

- va ? vem då? Justin försök att prata normalt, jag hör inte vad du säger . sa hon och lät ännu mer orolig

-  han kom tillbaka och våldtog henne och misshandlade henne, hon kanske dör, grät jag fram fast lite mer hörligt.

- är du på sjukhuset?

- ja

- vi struntar i lektionen och kommer på en gång, hejdå Justin sa hon och lade på.

Jag lutade mej mot väggen och sen sakta nerför den, och där satt jag och väntade på Elin och Gab. Varför ska det här hända just Julia räcker det inte med att hon blivit våldtagen och misshandlad av hennes ex och hennes pappa har blivit mördad, antagligen av han som precis försökt döda henne. Åh det här är så hemskt.

-          Hej Justin , hur mår du? Frågade Gab som nu hade kommit med Elin

-          Skit , det är mitt fel jag gjorde inget eller jag kunde inte, sa jag och började gråta igen

-          Vännen, vi har pratat med Jessica på vägen hit och hon berättade att du var i chock så du kunde inte göra något, det är inte ditt fel Justin, du får inte tänka att det är ditt fel. vi förstår arr du gör det men du får inte tänka så, om du hade gjort något kanske han hade dödat er båda, sa hon och såg allvarlig ut.

-          Jag vet , men det känns som att det är mitt fel allt ihop, sa jag och tittade ner

-          Men det är det inte, kom nu så går vi till dom andra och frågar om dom fått veta något mer om Julia än.

-          Okej då, sa jag och reste mej upp och så gick vi mot väntrummet där Jessica, Kenny, Stefan, Christer och min mamma Pattie satt. Alla tittade upp på oss när vi kom och jag kunde se att alla hade gråtit.

-          har dom sagt något än ? frågade jag dom

-          ja , dom är klara med operationen och den gick bra och…

__________________________________________________
____________________

sooo what gonna happen ?!?!

KOMMENTERA KOMMENTERA KOMMENTERA

// Julia

Han började lyfta på lite kläder som låg på oss, men efter en stund så gav han upp. Jag vågade fortfarande inte andas. Precis när han ska stänga dörren plingar min mobil till och fan jag hade glömt att stänga av ljudet...

Del 29

Julias perspektiv

..så jävla typiskt, nu kommer vi dö och det är mitt fel. Fan fan fan.

Stegen närmade sej klädhögen där vi låg och jag såg skorna på personen.

-          Justin jag älskar dej så jävla mycket, förlåt, det här är mitt fel. Viskade jag tyst till Justin som satt bredvid mej.

-          Jag älskar dej också. Mer hann vi inte säga förens han drog ut mej och ut genom dörren. Jag hörde hur Justin började springa efter och jag vill verkligen inte att han ska göra det , han kommer bli skadad och då kommer allt vara mitt fel.

Han bara drog mej och drog mej , jag kände hur vi närmade oss trappen och det skulle göra så ont om han släpade mej för trappen. Och ja, det gjorde han, han drog mej i armen ner för hela trappen och det gjorde verkligen grymt ont men jag bet ihop för om jag skulle säga något så skulle han antagligen slå mej eller något så jag bara knep igen och höll tårarna inne.

Jag bara undrar vad det står i smset jag fick , jag antar att det är ifrån mamma, om hon har ringt polisen så borde dom ju vara här snart.

Han bara fortsatte dra mej och sen när jag vågade titta upp lite så ser jag båda poliserna ligga på golvet blodiga och dom såg döda ut…

Nu så jag vart vi var på väg och nu fick jag verkligen panik, vi var på väg mot Justins källare och då kom jag på det, min pappa blev mördad i en källare vilket betyder att han kommer göra det på mej också. Han hade ju en pistol med sej så jag antar att han bara skjuter mej så jag dör och att jag slipper dö så som pappa gjorde…med 20 knivhugg…

Han släpade mej ner för ännu en trappa och denna gången va det en stentrappa och det gjorde riktigt ont , jag hörde hur det knakade i min kropp lite då och då, men det kommer antagligen bli ännu värre.

Jag var nu så öm i kroppen att jag antagligen inte skulle kunna gå på flera dagar. Som jag trodde så var vi i källaren och det var en ganska fin källare, hallå vad hade jag tänkt mej? Men guh det kan jag ju inte tänka på nu, jag är på väg att bli typ mördad och jag tänker på att Justin har en fin källare…

Han drog mej längst in i källaren. Han försökte ställa mej upp men jag kunde inte stå , det gjorde så grymt ont. Jag ville göra det för då kanske detta skulle bli mindre plågsamt men det gick verkligen inte. Istället för att få mej att stå så slängde han mej på den kalla sten marken istället och började kyssa mina läppar eller i alla fall försökte, jag puttade bort honom men han bara slog mej i magen så jag gjorde inget, eller jag kunde inte heller för nu hade han ett fast grepp om mina armar och benen satt han på.

Han kysste mej överallt och det var så sjukt obehagligt, jag gjorde allt för att få bort honom men jag kunde inte. Jag var fast.

Han slet av mej min tröja och smekte mina bröst hårt, det gjorde så ont. Varför just jag? Även mina shorts slet han upp och började smeka mej där nere och jag tyckte bara att det var grymt obehagligt, det räcker med att jag har blivit våldtagen flera gånger av mitt ex Liam.

Han började nu försöka ta av mej min BH men lyckade inte knäppa upp den så han slet och drog allt vad han hade och han lyckades tillslut få den att gå sönder så den lossnade från mej.

Jag försökte för mitt liv komma ur hans grepp och nu var det ännu värre när jag bara låg där i trosor.

Jag hörde hur han började knäppa upp knapparna till sina byxor och sen hörde jag hur han började runka av sej själv. Fy fan det här gjorde mej illamående och jag var nära på att kräkas.

Även mina trosor som var det ända jag hade kvar på mej slet han av. Han trängde in den hårt och jag försökte få ut honom men jag kunde inte. Jag låg där och skrek och grät men ingen gjorde något? Vart är Justin? Vad fan håller han på med? Eller det är bra att han inte är här för då skulle den här idioten säkert göra något mot honom och då är jag glad att han gör något annat än att ser det här och gör något dumt för då skulle säkert hans fans bli rasande…

Justins perspektiv

Jag hörde hur Julia skrek och grät och fan jag visste inte vad jag skulle göra. Vart fan är Kenny? Jag tog upp Julias mobil och kollade på det senaste smset, alltså det hon hade fått från sin mamma. ” älskling ta det lugnt, sitt stilla och rör er inte, vi är på väg till Justin, Kenny är också på väg nu, vi är där om max 10 minuter, stå ut , ta hand om Justin, jag älskar dej över allt annat mitt hjärta”   okej det här är skickat för 8 minuter sen alltså borde dom vara här när som helst. Ååhh jag står inte ut med det här, jag måste göra något. Men vad fan kan jag göra, han har pistol och allt , han kommer säkert skjuta oss båda om jag gör något.

Jag gick till köket och hämtade den största kökskniven vi har och sen gick jag mot källaren. Jag hörde ett jättehögt skrik och sen var det tyst. Jag kände paniken spred sej i hela kroppen och jag gick mot dörren till källaren och när jag öppnar dörren är det ingen vacker syn jag ser, Julia ligger helt naken och blodig på golvet och hennes kläder är helt sönder slitna. Han som gjort sitter fortfarande på henne och jag visste inte vad jag skulle göra, men i samma ögonblick som jag tänkte det hörde jag hur ytterdörren sakta öppnades och in smygandes kommer tio poliser. Dom ser mej och går fram till mej:

-          mannen har en pistol på sej, dom är i källaren, han har våldtagit Julia och jag tror att han har slagit henne också. För hon ligger avsvimmad där nere, sa jag och pekade mot källaren.

-          Då kör vi guys, fem och fem så tar ni hand om flickan och vi tar hand om järningsmannen. Sa en av polisledarna.

___________________________________________________________________________________

den här delen är väl iaf värd ngr kommentarer...

// Julia

då hörde jag det jag aldrig trodde att jag skulle få höra. Pistolskottet.

Jag kände hur Justin drog i min arm och jag kunde inte göra något jag var så rädd att jag skakade och jag var nära på att börja gråta. Justin nästan bokstavligt släpade mej upp för trapporna och när vi var på sista trappsteget hörde vi det igen. pistolskottet.

då förstod jag att han hade sjutit båda två och vi var nu helt hjälplösa här i huset.

jag tog upp min mobil och tänkte ringa polisen när Justin drog lite hårdare i min arm och bar upp mej i hans famn och han gick tyst och försiktigt till sin Walk in closet och sen gömde han oss längst in i den och la över en massa kläder och skor så man inte såg oss.

Jag gorde ett försök igen med att ringa polisen när jag hörde steg i trappen och insåg att jag inte kunde prata för då skulle han höra vart vi var. Så jag skyndade mej och skrev ett sms till mamma och sa att hon inte skulle oroa sej men att hon skulle ringa till polisen och be dom komma till Justin med en stor patrull.

vi hörde hur stegen närmade sej och jag slängde ner mobilen i fick och så låg vi helt tysta under alla kläder.

Tänk att jag har dragit in Justin i det här och han kan dö på grun av mej. FAN tänk om vi dör? det här är mitt fel, vi skulle aldrig ha beställt pizza.

jag hörde hur stegen va precis utanför dörren till rummet där vi satt.

Han öppnade dörren och gick mot en stor garderob där vi tänkt gömma oss först. tur att vi inte gjorde det. när han inte hittade oss i garderoben så fortsatte han leta runt i rummet och nu närmade han sej klädhögen där vi va under och jag höll andan och trodde att det skulle låta mindre.

Han började lyfta på lite kläder som låg på oss, men efter en stund så gav han upp. Jag vågade fortfarande inte andas. Precis när han ska stänga dörren plingar min mobil till och fan jag hade glömt att stänga av ljudet...

_______________________________________________________________________

Den här delen blev jätte kort men jah sitter i datasalen och jag börjar om 5 minuter så jag hinner inte mer, men när jag kommer hem ikväll så ska ni få kanske två delar om jag hinner :D

den här är väl värda några kommentarer?

// Julia