Del 7

Hej sa Melanie medans hon log mot dig, men hon såg ledsen ut.
- Hej hej! Har det hänt nåt?
- ja, men kan vi gå in istället? Frågade Melanie samtidigt som hon pekade på dörren.
Du nickade mot henne. Ni gick direkt till ditt rum, hon satt sig på sängen och jag gjorde samma sak.
- Gumman berätta!
Men hon satt helt tyst. Jag var orolig för att man märkte att hon inte mådde så bra.
- Snälla säg, du vet att du kan lita på mig!
Melanie började gråta. Jag försökte krama henne hela tiden men det gick inte för att hon tog bort mina armar från henne hela tiden.
- Snälla?
- Jag... Jag tror att jag är gravid!
När hon sa detta grät hon ännu mer.
- Har du inte berättat till nån?
- Du vet hur mina föräldrar är... Om de får veta det då dödar de mig... Jag vet inte hur det hände jag vet ingenting...
Mer och mer tårar rann ner från hennes kind.
- Vi måste till ungomsmottagningen sa du medans du gick upp från sängen.
- Me... Melanie hann inte säga nåt för att jag var redan på väg till min mammas rum.
När du var på väg kunde du inte förstå nåt... Du var förvirrad och förvånad men samtidigt ledsen.
När du kom in till din mammas rum tittade hon på dig utan att säga nåt.
- Mamma, jag måste till ungdomsmottaningen snart.
Hon tittade på mig tog bort sina glasögon och sa:
- Gumman vad händer... Du vet att du kan prata med vem om det är nåt?
Du log mot henne och sa
- Det är inte jag... Det är Melanie men snälla fråga ingenting för att jag vet ingenting heller.
När du gick ut ringde du Justin för att för att åka till ungdomsmottagningen (det tar 2 timmar med buss)
Samtal:
- Hej Justin det är Lucia.
- Heej! Skulle du inte städa ditt rum?
- Jo, men jag måste till ungdomsmottagningen först med Melanie... Kan du hämta oss med din limousine?
- Men vad har hänt?
- Jag berättar sen okej?
- okej jag kommer om ungefär 10 minuter.
- Tack, förresten älskar dig...
- älskar dig också... Puss.
*Slut med samtalet*
Du gick snabbt till ditt rum för att se om Melanie hade lugnat ner sig.
Hon låg på din säng och tittade upp på taket. Du satt dig brevid henne .
- Gumman, jag vill att du ska berätta allt nu...
- Lucia... Du vet inte hur det känns... sa hon medans många tårar rann ner.
Du kramade henne och försökte lugna ner henne men det gick inte för att hon grät mer och mer.
Plötsligt hörde du din mamma öppna dörren och prata med nån.
- Melanie, vi måste ner nu...
- Jag vill inte... Jag orkar inte...
- Jo, vi måste Justin väntar på oss där nere sa du och tog hennes hand.
När ni gick ner började din mamma titta på Melanie väldigt mycket så du var tvungen att viska till henne att hon skulle gå...
När hon hade dragit iväg gick ni till Justins limousine.